Fyra dagar i Berlin räcker inte

Jag hade blivit varnad...

Man kan inte promenera i Berlin som i t ex Paris (det förstnämnda sägs vara nio gånger så stort till ytan). Ändå gick vi en massa i det härliga höstvädret även om vi förstås också åkte en del U-bahn och S-bahn. Compeed plåster tog hand om de svåraste fotproblemen medan lyckad shopping fick oss att tillfälligt glömma trötta ben och fötter.


Berlin är billigare än Paris och med en shopping för alla plånböcker och intressen. Euron känns för en gångs skull värd något. Om man inte lyckas fynda på någon av söndagarnas alla loppisar finns det stråk i vissa stadsdelar som har billig shopping. Däremot Ku´Damm eller Kurfürstendamm som gatan egentligen heter har dyrare shopping, mer varuhus och kedjor. Dessutom finns det flera shoppinggallerier lite överallt om man gillar det. Mer udda och roligare shopping hittar man dock först när man tar sig bort från Ku´Damm och även området kring Unter den Linden. Då kan du fynda second hand och design.


Mitt bästa köp var min Leonca väska för 59 euro köpt i västra Kreuzberg. En stadsdel värd att besöka, och även östra Kreuzberg samt Neukölln, båda mångkulturella. Shöneberg är också värt ett besök, stadsdelen där regnbågsflaggan svajar stolt utanför många fönster. Prenzlauer Berg besökte vi knappt förutom när vi skulle till en loppis. Vissa säger att den stadsdelen haft sin storhetstid. Missade tyvärr helt Friedrichshain.


Förutom shopping är Berlin svårslaget när det gäller kultur och historia. Lägg in tid för det också!



Andra bloggar om: Berlin, Leonca, resor

Vänner för livet - klart sevärd

Såg nyligen filmen "Vänner för livet" (Reign over me) med Adam Sandler och blev positivt överraskad. Tidigare har man sett honom i huvudsakligen småkäcka filmer som inte direkt lyft hans skådespeleri, förutom i Punch Drunk Love som var en kanonfilm där Sandler spelar den något udda mannen Barry, och gör det med bravur.
Är du sugen på en fin lågmäld film med bra musik - se Vänner för livet!

Andra bloggar om: Adam Sandler, film

En bra amerikansk radiostation...

... utan reklam lyssnar jag sedan en tid tillbaka på. Den heter radioiopop och finns bl a med på iTunes. De spelar huvudsakligen ny musik, med en gamling emellanåt. Där hörde jag Chasing Cars med Snow Patrol långt innan den blev en plåga här. Och idag hörde jag att Robyns With every heartbeat hittat dit.
Men dagens pärla var helt klart Disrespectful med Chaka Khan ft. Mary J. Blige.

Andra bloggar om: musik, radiostationer, Mary J Blige

Allt har ett slut..

.. som t ex semestern. Jag vet att första veckan tillbaka på jobbet alltid är rysligt seg, men den här mersmaken som dyker upp i samband med ledighet är svår att hantera. Någonstans i bakhuvudet har jag redan börjat fundera var och när jag åker nästa gång. En slags överlevnadsinstinkt antar jag.

Förutom turkost vatten och ljumma vindar bjöd semestern på god läsning, nämligen Stieg Larsson. Jag hade inte tänkt att läsa hans böcker eftersom jag inte känner något sug efter deckare. Men..., det visade sig vara så mycket mer än en deckare. Män som hatar kvinnor, var en härlig bok. En tjock tegelsten som har fått smaka både sand, choklad och öl hundratals mil härifrån. Nu väntar tvåan i hans triologi.

Andra bloggar om: Stieg Larsson

Semester

Bloggen får vila nu. Semestern har äntligen börjat...

Intressant om Läckbergs författarskap

Jag läser inga deckare.
Därför har jag varken läst Camilla Läckberg eller någon annan av de andra svenska populära kvinnliga deckarförfattarna.
Däremot har jag nyss hört Läckberg sommarprata. En positiv överraskning. Hon verkade i allra högsta grad vara av kött och blod, precis som du och jag. Programmet inleddes med en darrig röst, och tacka sjutton för det. Vem skulle inte darra?
För mig som brottas med skrivandets ångest och delar säng med mörkret till och från, var det skönt att höra hennes berättelse. Tvivlet som alltid finns där. Och att man faktiskt måste försaka ett och annat, om man skriver samtidigt som man har ett heltidsjobb.
Möjligen blev det lite för detaljerat kring hennes böcker för oss som inte läst dem. Men att höra hennes väg till författarskapet var helt klart intressant.
Jag skulle också velat höra hur det gick till när hon lämnade det lilla förlaget som upptäckte henne och gick över till det stora.

Andra bloggar om: Camilla Läckberg

Veckans bästa och sämsta

Inspirationen lyser med sin frånvaro och sommarens nyhetsflöde hetsar inte upp mig nämnvärt. Jag är antagligen på väg in i semesterlunket även jag.

Veckans bästa:
Semestern har börjat.
Solen sken när två prinsessor gifte sig igår.

Veckans sämsta:
Vingresor x 2. Telefonbokningen som uppgav fel information. Resebutiken där alla tre säljare tog över 30 min per kund. Visst är det bra med service, men har deras säljledare aldrig sagt orden "kom till ett avslut".

Bärbar flexibilitet

Bärbara datorer en fara för hälsan? Det kan man läsa i SvD i alla fall.
I så fall gäller det även stationära datorer anser jag.
Personligen har jag kört bärbart de senaste 10 åren och är glad för det nu stora utbudet av dem, eftersom det gynnar konkurrensen. 1999 köpte jag en Compaq med 32 mb i minne, den kostade drygt 12.000 kr. Idag har jag en super-Dell, snygg och med betydligt bättre prestanda som kostade mindre än den gamla (även om Dell kanske inte har de billigaste datorerna).
Dessutom är jag mer flexibel med en bärbar. Jag kan halvligga i soffan, sitta på golvet eller vid bordet eftersom den trådlösa uppkopplingen inte binder mig till en arbetsplats. Allt beroende på vad kropp och humör efterfrågar.


Andra bloggar om: bärbara datorer

Gör snabbtestet på Mensa

Schulman har gjort ett IQ test och ska enligt det vara smartare än 95% av befolkningen. Därefter är det fler som har gjort det (jag ska också) och visat sig vara smartare. Men om jag inte misstar mig så ska egentligen ett riktig test vara tidsbegränsat.
I alla fall, nu när det verkar finnas så många smarta bloggare, varför inte kolla in Mensa och gör denna snabbtest på fyra minuter och se hur ni lyckas där.


Andra bloggar om: Mensa, IQ

Magnus Carlsson goes disco

Så var den äntligen här, Live forever - the album med Magnus Carlsson. Väntan kändes lång innan den väl släpptes och under tiden ökade min förväntning. Nu är den ute och jag har laddat ner den från iTunes.
Här hade jag gärna velat skriva, wow vilken skiva!
Men det kan jag tyvärr inte.
Den är bra, men inte så bra som jag hade hoppats på. Visst kommer jag att lyssna på den, och många låtar kommer att växa och bli bättre med tiden, precis som det brukar. Självklart fanns det också några spår som tilltalade mig redan direkt. Däremot kan jag inte sätta fingret på varför den "bara" är värd en trea. Antagligen jämför jag med Alcazar plus att refrängerna ibland känns förvånansvärt trista och föga originella.
Ändå är det här ett steg i rätt riktning, dvs bort från det helsvenska försöket han gjorde sist som inte var så lyckat.
Såg just Magnus på sommarkrysset ikväll och han är outstanding. Han har allt, utseendet, rösten och en utstrålning som få.
Om det nu inte blir ett Alcazar igen kanske han och Måns Z kan bilda en egen grupp. Fast det kanske var ett dumt förslag...

Andra bloggar om: Magnus Carlsson

Bra på annat än choklad

Vi har hittills uppfattat England som landet där kvinnoliken ligger utspridda här och var ute på den idylliska landsbygden. Eller där små samhällen ideligen drabbas av underliga mord i samband med trädgårdstävlingar eller under kafferepet. I alla fall i tv-deckarnas värld.
Men frågan är om inte BBC borde ta sitt pick och pack och ta en sväng till Belgien och få lite inspiration. Nu tänker jag inte på de många fruktansvärda pedofilbrotten utan snarare på middagsgäster som hittar döda kroppar i kylen. Är det månne en fördröjd reaktion över deras lidande och eviga kompromissande efter att ha styrts av flertalet olika stormakter innan de först på 1800-talet blev ett eget land? Eller vad tusan är det som är fel?

Andra bloggar om: Belgien, brott

Pinsamt

Nyhetstorka handlar det om. Aftonbladets artikel som Janne Josefsson retat upp sig på. Att blaskan har svårt att hitta nyheter att sätta på löpet är uppenbart. Och för all del. Gratisprogram till datorn, vita tänder på 3 timmar och billiga resor till solen kan väl inte fungera i all evighet.
Det ska bli intressant och se om det här med att synka sommarprataren med ett passande löp samma dag kommer att fortsätta i sommar. Om det inte var en engångsförteelse så vet vi innan sommaren är slut vilka bovar och draman som Camilla Läckberg, Mona Sahlin och Fuglesang med fler råkat ut för, typ 10 år bakåt i tiden.

Andra bloggar om: Aftonbladet, löpsedel, journalism, Janne Josefsson

Underbara böcker - som samlas på hög...

Böcker är underbara. Båda att läsa, känna på och framför allt att inhandla. Det är just det sistnämnda som börjar stöka till det för mig. Jag har en faiblesse för att köpa böcker. Det är omöjligt att inte sugas in i bokaffärer och söka upp pocketavdelningen. Jag läser på baksidan av boken, klämmer lite på den och sätter sedan högertummen på framsidan och gör en snabb sekundbläddring, ratch. Mmmmm, den vill jag ha.
Mina olästa böcker har börjat samlas på hög och gör mig tyvärr stressad. Jag vill så gärna läsa dem alla så fort som möjligt, men med en växande hög blir urvalet desto större. Samtidigt som andra saker i livet pockar på uppmärksamhet och bidrar till att min Paul Auster tar sin tid.
Dagligen får jag tips om böcker att läsa, speciellt nu inför sommaren. Snabba cash av Jens Lapidus sa någon var fantastisk. En annan sa att Storm över Frankrike som Irène Némirovsky skrivit absolut var en bok som jag skulle älska.
Sedan har jag boken av Eva Dahlgren, Hur man närmar sig ett träd, som hamnat hos mig och som jag också vill läsa. Och borde jag inte göra ett nytt försök med Monika Fagerholms, Den amerikanska flickan, som jag halkade ur förra sommaren? Exakt samma sak som hände med Carina Rydbergs bok, Den högsta kasten, för många år sedan.
Och när tusan ska jag hinna läsa Svinalängorna av Susanna Alakoski?

Andra bloggar om: böcker, läsning, författare

Riddarfjärden kan inte bli vackrare

Värst vad Centern blivit aktiva. Nyss kunde vi läsa om hur de vill avskaffa a-kassan och sjukförsäkringen, idag spänner de musklerna och säger att Stockholm behöver det omtalade kallbadhuset. Eftersom det i Stockholm inte har byggts en endaste uppseendeväckande byggnad sedan Globen. Att vi är dåliga med spännande byggnader kan jag instämma i och jag skulle mer än gärna se att vi byggde på höjden.
Men ett kallbadhus?
Visst, det skulle kunna bli uppseendeväckande - men inte för att det är vackert. Vem har egentligen glädje av att det byggs förutom arkitekten och Nordic hotels?
Jag anser att det på allra värsta sätt skulle förfula stadsbilden och tycker inte att det hör hemma i lilla Riddarfjärden. Dessutom kan en sådan koloss omöjligen göra sig bra på annat än långt avstånd och vykort.
Varför inte smälla upp det mellan Ropsten och Lidingö? Till vänster om Lidingöbron utanför Torsvik till exempel. Värtan behöver verkligen piffas upp. Och med alla Östersjöresenärer som anländer där kan väl läget knappast bli bättre.

Andra bloggar om: kallbadhus, Riddarfjärden

Ta det med en nypa salt

Det var inte speciellt överraskande att Sandahl kom med ett utspel. Nu har tystnaden efter hans boksläpp förmodligen infunnit sig och då måste han ta till alla tillgängliga medel för att göra sig påmind. I alla fall så att svenskarna kommer ihåg honom efter semesterkoman. Det som däremot förvånade mig var att han valde DN som hatobjekt. Kanske blev det just det den här gången eftersom de tog upp Paris Hilton, samtiden som Aftonbladet själv bevakar så väl.
Men Sandahl är inte helt obegåvad. Förr eller senare inser han nog att det var en smula korkat att hoppa på DN för den lilla notisen. Om inte annat när han en dag lämnar den ansedda kvällsblaskan...

Andra bloggar om: Dagens Nyheter, Ronnie Sandahl, DN

Min recension av Elite Hotel Strandbaden Falkenberg

Hotellet ligger på Skrea strand som ligger en bit utanför Falkenbergs centrum. Ett väldigt attraktivt läge där hälften av rummen har utsikt mot havet. Dessa rum har också balkong eller altan. De rum som vetter mot parkeringen har däremot inga balkonger.

Rummen: Det rum som jag bodde i hade utsikt och balkong mot havet. Rummet verkade relativt nyrenoverat med en ganska modern inredning och nya material. Det var ganska stort och hade förutom ett skrivbord även en liten soffa med ett bord inklämt. Sängen sov jag gott i. Samtliga badrum på hotellet har inga badkar. Mitt badrum såg ut att inte ha renoverats under de senaste tio åren, men var ok ändå. Balkongen var rätt rymlig med vita enkla plastmöbler.

Utrymmen och restauranger: En stor lobby, dock kanske inte den mest trendigaste. Restaurangerna prövade jag aldrig, men den nya, Sand, som låg vid strandpromenaden på entréplanet såg väldigt fin ut och hade dessutom en varierad och prisvärd meny. I korridoren vid konferensutrymmena verkade möblerna vara från ett annat decennium. Likaså kändes det om inredningen på övervåningen (bar, matsal), att de hade några år på nacken.

Frukost: Buffén var ganska bra med ett blandat utbud. Däremot om du vill grädda våfflor och pressa dina apelsiner själv kan du glömma det. Istället kan du ta en sillbit eller smaka på en god wienerlängd. Alltså en bra standardfrukostbuffé skulle jag vilja säga som ändå får godkänt.

Övrigt och bemötande: Tjänstgörande kvinna som tog emot oss får tyvärr inte högsta betyg. I samband med incheckningen för oss som var ett större sällskap uppstod oklarheter om priset för uppgradering av rumstyp. Priset skiljde sig på beroende vem vi checkat in för i receptionen. Kvinnans sätt att hantera den situation som uppstod kändes tyvärr fjärran den goda serviceandan man förväntar sig som en betalande hotellgäst.
Något positivt är att man som hotellgäst har fri entré till Klitterbadet, dit man kan gå via hotellbyggnaden. Anläggningen är jättefin. Enda anmärkningen är att man som hotellgäst borde ha erbjudits fri entré även till gymmet.

Jag kan absolut tänka mig att besöka hotellet igen om jag söker avkoppling och för möjlighet till motion och havsluft.

Andra bloggar om: Strandbaden Falkenberg, recension hotell, Elite hotel, hotell, resor

Recensioner av hotell och resor

Jag har inte för avsikt att använda min blogg som en dagbok, förutom ett och annat inlägg då och då. Inte heller har jag tänkt att ge mig in alla aktuella debatter och tycka till, även om jag självklart kommer att fortsätta kommentera det som jag reagerar över.
Därför har jag bestämt mig för att använda bloggen till något mer som andra kan ha nytta av. Och det är recensioner av hotell (huvudsakligen i Sverige), resor (charterarrangörer, flygbolag, rederier, buss, tåg osv).
Med en lång erfarenhet från resebranschen i kombination med många resor i arbete och privat kan jag förhoppningsvis summera delar av resevärlden i en inte alltför subjektiv recension. Däremot kommer jag inte försöka mig på att göra några större analyser av Grekland som turistmål. Där finns det nämligen en specialist redan som jag gladligen hänvisar till, Kalimera.
Med start imorgon kommer jag börja med det senaste hotellet jag besökte och sedan backa bakåt. Först ut blir Hotell Elite Strandbaden i Falkenberg.

Andra bloggar om: Hotell, resor, recension hotell, recension resor, Hotell Elite Falkenberg, Kalimera

TV4 och deras textmaskin

Typiskt, bara för att jag är hemma och hade tänkt titta på Vincent som många säger är bra är texten ur funktion. Visst, man kan säkert hänga med bra ändå, men då kan man inte slötitta som jag tänkt. Det som retar mig är att det inte är första gången en text strular i TV4 och att de väljer att inte åtgärda det! Om jag inte misstar mig brukar Svt och t o m TV3 stanna filmen och försöka fixa felet. Men det gör inte fyran. Inte ens under reklamavbrottet lyckades de fixa till så att texten synkar. Värdelöst. Hur svårt är det? Nu byter jag kanal.

Andra bloggar om: tv4, textning

Intressant sommarprat om och kring litteratur

Det var ett sant nöje att lyssna till Jessika Gedin när hon sommarpratade idag. Det handlade mycket om litteraturens värld, vilket var precis vad jag hoppats på. De 90 minuterna var som en stor härlig pralin. Många kloka ord följde efter en träffande och bra inledning som handlade om hur man försvarar ett stort privatbibliotek. Musiken var inte heller så dum.
Ärligt talat blev jag smått imponerad av henne och det hon uträttat. Dessutom är jag glad och tacksam för Erika Lopez böckerna som kom ut på deras förlag Tivoli.
Jag kommer att ta med mig mycket av det jag hörde idag när jag sätter mig för att jobba vidare med mina texter. För tänk om jag kunde lyckas få henne att känna att hon låg sked med min originaltext (Obs! Jessikas eget uttryck) ...

Andra bloggar om: Jessika Gedin, sommarpratare, litteratur

K-märk den nuvarande hyresrätten!

I den statliga utredning som DN tagit del av förespråkas införandet av marknadshyror.
Att frågan förr eller senare skulle komma upp, med tanke på den nya regeringen vi fått, var föga förvånande.
Om vi talar om Stockholms stad så kan man spekulera i hur en chockhöjning av hyran kommer att slå. Givetvis kan man ana att det leder till en kraftigt ökad segregering. Samtidigt som vi kan fundera över om det överhuvudtaget kommer att finnas så många hyresrätter kvar i framtiden. Allmännyttan är redan rejält nedmonterad efter att den börjat säljas ut.
Så vad kommer t ex ett framtida Stockholms innerstad bestå av, där en anpassning till marknadshyror troligen blir mest kännbart? Antagligen huvudsakligen av bostadsrätter och ett mindre antal hyresrätter, ägda av privatvärdar. Oavsett vilket av dessa två boendeformer man väljer blir det dyrt, och vissa grupper i samhället kommer att bli sällsynta som hyresgäster i bostäder vars hyra blivit marknadsanpassad.
Själv gillar jag själva boendeformen, hyresrätt, och det skrämmer mig att den snart är utrotad.

Andra bloggar om: marknadshyror, allmännyttan, hyresrätt

I en garderob i Kina

Idag har SvD en intressant artikel om hur det är att vara lesbisk i dagens Kina. Angela som hon kallas här, berättar att hon omöjligen kan acceptera ett liv som lesbisk och än mindre att hennes högpresterande föräldrar skulle göra det.

Angela är 24 år och har växt upp i ett samhälle där mannen av tradition har förknippats som den store familjeförsörjaren (förutom i hennes egen familj) och som även stått för lägenhet och bil. Att plötsligt styra om och välja bort make och familj tycks vara en främmande tanke för henne. Hellre verkar hon vilja offra kärleken.

Självklart är det tragiskt om tryggheten och trycket från omgivningen är faktorer som påverkar hennes val. Samtidigt är det inget unikt för varken henne eller Kina. Även om många västerlänningar kommit långt i processen, har vi kärnfamiljen som är hårt rotad i många av våra egna "civiliserade" kulturer. Det må hända att kvinnorna inte behöver en man som försörjer dem och ser till att de får en lägenhet och bil, men visst sjutton finns det outtalade förväntningar och krav på många. Och som gör att många befinner sig i garderoben.
Ifråga om att känna sig marginaliserad har hon helt rätt, att tiga när andra pratar om sina relationer (hetero) bidrar starkt till ett visst utanförskap, om man inte själv tar bladet ur mun och berättar om sin läggning.

Slutligen. Jag är i alla fall glad över att bo i Sverige, där bröllopet mellan två tjejer som jag är inbjuden till kan äga rum utan problem.

Andra bloggar om: Homosexualitet, lesbisk, Kina

Tjäna pengar som barnnamnskonsult

Det är i alla fall fullt möjligt i USA. Namnrådgivare kan göra en slant på att hjälpa vilsna nyblivna föräldrar att hitta namnet med stort N som sedan ska borga för framgång för barnet. Alltså ett slags varumärkesbyggande redan från scratch. Namnen ska vara individuella som stärker barnens framtida personliga varumärken.

En parantes... Undrar om det är så Beckhams och Brangelina tänkt?

Helst ska man satsa på namn som har ett C-K-ljud eftersom det anses smälla högt i näringslivet. Eftersom andra då automatiskt ska koppla deras namn till starka varumärken som Kodak och Coca-Cola. Det är i alla fall vad varumärkeskonsulter påstår som också säger att det hårda ljudet tvingar en att betona stavelsen på ett sätt som fångar uppmärksamheten.

Så med andra ord, om vi försvenskar det och inte väljer namn som Beckett, kan t ex Kickan vara tillräckligt hårt för att dra till sig uppmärksamhet? Och kan namn som Pucko och Kokko fungera bra när det svenska barnet blir stor och flyr till Wall Street?
Jag tvekar.
Själv har jag delvis hårt ljud i mitt namn, men om det har gjort mig så mycket mer framgångsrik vet i tusan.

Intressant är det dock om man ur ett genusperspektiv tittar på de fyra mest populära namnen i Sverige som ges till barn för tillfället, Emma, Maja, Oscar och Lucas. Av det kan man i så fall utläsa att gossarna kommer klara sig halvhyggligt i framtiden eftersom de har åtminstone ett C-K-ljud i sitt namn, medan det går sämre för flickorna.

Om man nu väljer att sätta sin tro till C-K ljud....

Andra bloggar om: varumärke, barnnamn

Absolute fabulous - strejka på

Nyligen fick vi veta vad beslutsfattarna i Helsingborg har för planer för Dunkers kulturhus. För många, åtminstone för oss i andra delar av landet, var det ett överraskande och mycket märkligt beslut. Och givetvis tråkigt.
Vi som har haft förmånen att besöka Dunkers vet vilken hög klass det håller. Både själva byggnaden i sig och de utställningar som de haft. För mig har det visserligen inte känts som ett kulturhus, utan snarare som ett bättre museum. Så varför inte skriva om benämningen av det till just ett museum och sedan skapa ett nytt kulturhus i någon byggnad som är bättre lämpad som ett kulturellt aktivitetshus med spridda kulturella verksamheter.
Kulturhusen är i många (ofta mindre) städer synonymt med Folkets hus. Och bara tanken på att Dunkers kan bli ett slags bättre Folkets hus gör mig deprimerad.
Precis nu när Dunkers tagit plats, inte bara på Sveriges kulturella karta, utan även i internationella sammanhang, så monteras det ner!
Hungerstrejkande flickor - kämpa på!

Andra bloggar om: Dunkers, Helsingborg, kultur

Manushjälp, tips på handböcker och annat för skribenter

För alla oss som söker efter litteratur som handlar om att skriva. Jag har hittat en mycket omfattande boklista hos Skrivarkonsulten, som för övrigt erbjuder lektörstjänster. Det sistnämnda har jag själv använt mig av och kan varmt rekommendera.

Andra bloggar om: manus, lektörstjänst

Blondie eller mocca - snagg eller krull

För något år sedan när jag letade efter sajter som erbjöd virtuella frisyrer hittade jag inga. Igår däremot hittade jag ett flertal. Vill du testa och ladda upp din bild och se hur du skulle ser ut som en blondin eller brunett, olika frisyrer, glasögon och hattar, gå in här.

Grekland - ett säkert kort

Egentligen känns det snudd på B att alltid svara Grekland på frågan om mina semesterplaner. Grekland är ju något man borde ha avverkat innan man fyllt 25 och vara fullkomligt less på. Men nej.

Hos mig har Grekland fått en renässans. På det sättet jag gjorde Kos, Rhodos och andra öar som "ung" gör jag inte de öar jag besöker nu.

Det är inte så att jag på något sätt väljer öar som endast har 500 invånare och två tavernor, men jag söker något annat. I mitt fall går långa sandstränder fetbort (stränder som dessvärre hamnar på topplistor hos många andra). Jag har inget emot sandstränder, men i så fall ska det vara av mindre format. Gärna en badvik som är nästan tom på folk. Fint vatten och formationer som bjuder in till snorkling. Öar som är gröna och har pinjedoften inbäddad i de ljumma vindarna som slår emot en när man sitter på moppen. Dessa öar finns säkert, men i min jakt på den perfekta ön tänker jag satsa på Skiathos än en gång som infriar åtminstone en del av det jag söker. Att det sedan är lite turistigt på sina ställen får jag leva med.

Andra bloggar om: Grekland, semester, Skiathos

Mark grejade det fint

Oj vad Mark Levengood infriade mina förväntningar igår. Det var det första sommarprogrammet för i år som jag lyssnade på. Att enbart lyssna på Mark utan att samtidigt se honom i rörlig bild innebar något helt annat. Med det menar jag inget ont. Snarare tvärtom. Han trollband mig med sin värme, klokhet och humor som gick som en röd tråd genom hans välformulerade språk. Ett plus också för det något ovanliga och fina musikvalet.

Lysande Mirren

Fastnade igår framför teven och första delen av "Elizabeth I". Jag kan inte annat än säga att Helen Mirren är fantastisk i rollen. Vilket hon även är i filmen "The Queen" där hon gestaltar Elizabeth II, där jag ibland glömde bort att det var en aktris och inte drottningen själv som syntes i rutan.

Sommarmusik

Häromdagen hade jag lite panik när jag insåg att jag inte hunnit ladda med ny bra musik inför kommande semester och resor. Vilket är ett måste som komplement till pocketboken.
Räddningen blev när jag hamnade på bloggen, ord av jerry.
Där fanns det recensioner och tips på just den musik som jag gärna lyssnar på. Tack vare det har jag nu laddat hem från iTunes ett gäng bra låtar.
Förutom att Sarah Dawn Finer verkar lovande, blev jag riktigt glad när jag hittade tipset om albumet med DQ. Det vill säga han/hon som sjöng Dramaqueen för Danmark i melodifestivalen.
DQ tycker jag är som en blandning mellan gamla Army of Lovers och Dana International, musikmässigt. Ett gott betyg alltså.
Nästa vecka blir musikbiblioteket fullkomligt när Magnus Carlsson äntligen kommer med sitt nya album. Jag hoppas på att kunna hitta en ådra av gamla Alcazar där (i väntan på att de ska återförenas).

Andra bloggar om: DQ, musik

Nyheterna idag

Förutom att man kan ana nyhetstorka genom att se löpen för Expressen och Aftonbladet , "Så slipper du fotsprickor" och "Så slipper du dina celluliter" kan man i DN idag läsa att alkohol är bra mot ledgångsreumatism.
Det sistnämnda förvånar mig faktiskt inte. Redan för 15 år sedan hörde jag någon tipsa om att man skulle äta russin som legat och dragit i rom ett tag. Om det hjälpte vet jag inte, men i så fall borde romrussinglass vara en bra kost som läkarna kunde ordinera..

Sommar sommar sommar

Nu har jag studerat listan över sommarpratare 2007 och det finns ett flertal datum att bocka för i almanackan då en intressant röst kommer att höras i etern.

Mina troliga dagar vid radion (eller i Ipoden senare) blir,

24 juni
Mark Levengood

29 juni
Jessika Gedin

2 juli
Zinat Pirzadeh

4 juli
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

10 juli
Åsa Linderborg

14 juli
Michael Nyqvist

17 juli
Camilla Läckberg

30 juli
Peter Rost

8 aug
Knut Knutson

12 aug
Christer Fuglesang

13 aug
Susanna Alakoski

Hur krångligt ska det vara?

Det här är andra kvällen i rad som jag sitter och pillar med min laptop, modem och router. Igår var det en nätverkskabel som jag köpte, och som sedan visade sig vara onödig. Så det blir till att returna hos Claes Ohlsson. Idag köpte jag något som kallas modularsladd och som de på Telias kundservice knappt visste vad det var. Den var i varje fall rätt köp och förenklade min tillvaro något, eftersom jag inte behöver fundera på det s k första jacket i lägenheten.
Det som ger mig huvudvärk just nu är brandväggar som stoppar program som man vill ska fungera. Av dem har jag hur många som helst. Alltså brandväggar och virusskydd. Både inbyggd i routern, Telias surfa säkert och de vanliga som fanns på datorn.
Men det är klart, ska man ut trådlöst kanske man behöver både livrem och hänglsen...

Hunddagar

Känns som åska i luften, klibbigt och tryckande. Det får mig att tänka på filmen Hunddagar av Ulrich Seidl som utspelas en het helg eller om det var under en dag bara, då folk spårar ut totalt. Filmen måste ha gjort intryck på mig eftersom jag fortfarande kommer ihåg både titel och innehåll.

Så fort tvätten är färdig ska jag ut och köpa nätverkssladd så jag kan ansluta mig till de trådlösa folket. Måste först bara klura ut vad det är för skillnad på cat5 och cat5e sladdar.
Varför måste teknik vara så tillkrånglad ibland?

Bye bye alla telefonförsäljare

Har varit borta ett tag och telefonen hemma är nedringd av alla telefonsäljare (samma nummer som ringer annars och som lätt kan identifieras via google). Är så in i nordens trött på att försöka få någon desperat telefonsäljare att förstå att jag inte vill ha deras sockor eller trosor. Fast det är "gratis".

Inget ont om de som säljer, de går väl antagligen helt på provis.

Imorgon ska jag i alla fall ringa Nix! Enda anledningen till att jag inte gjort det tidigare är för att jag fick fina erbjudanden via DN, men nu har jag den tidningen via jobbet. Hoppas bara Nix registret funkar lika bra som de påstår.

Bytessajten som var fantastisk...

... verkar ha spårat ur fullständigt.
Jag talar om björnsbytare.se som i många år har hjälpt både mig och vänner till bra lägenhetsbyten. Idag verkar den mestadels vara ett forum för uppgivna seriösa bytare, blivande BR miljonärer, hobbybytare och internettroll. Det verkar vara mer aktivitet i debattinläggen än vad är i visningar och genomförda byten.
Synd för oss som verkligen vill och behöver byta bostad.

I min Ipod just nu

Min barnsjukdom börjar lämna mig till slut och jag börjar återgå till ett vanligt liv. Även om det visserligen utförs inomhus ett tag till.

Har de senaste dagarna hittat några låtar som jag snöat in på. För hur länge det nu varar...

1. David Morales - Better That You Leave (Gadjo Radio Edit)
2. Mark Ronson - Stop Me
3. Katharine McPhee - Over It
4. Sunset Blvd - Mrs Daisy May

Skämt i veckan

Egentligen är det rätt trevligt att vara sjuk när man har någon som pysslar om en. Är jag hungrig eller törstig är det bara att säga till. Eller om jag vill att fönstret ska öppnas. Jag beter mig verkligen som en med en barnsjukdom. Om jag blir för krävande får jag några tidningar tillslängda. Igår fick jag en Hänt i veckan. Tidningen som vi säger oss läsa hos frissan. Endast.
Den är rätt kul om man läser den på rätt sätt.
Självklart finns det ett flertal s k kändisar som skulle göra allt för att slippa synas i den, men så finns det de som gör allt för att bättra på eller rent av skapa sig en image med hjälp av den.
Det var framför allt två artiklar som fick mig att le. Två svenska kvinnor med helt skilda livsstilar och som jag läst om tidigare kring samma historier.

Först var det den 46-åriga Suzanne Saperstein från Krylbo som har varit gift med en äldre rik amerikansk man som hon träffade när hon var kring de 20. Han var visserligen gift och hade barn men skilde sig och bildade familj med henne. De bodde i ett palatsliknande "hus" i Kalifornien och syntes ofta i hemma-hos-reportage, uppklädda och vackert poserande inför fotografer. Så långt har jag inget att tillägga. Jag har sett andra varianter av ung svenska gift med en äldre rik (ofta amerikansk) man, som man sett i något reportage eller t o m på en ihopsnickrad hemsida där de söker au-pair. Rekvisitan har ungeför varit densamma. Uppklädda till tänderna framför ett minst sagt storslaget hus och med ett par prinsessor till barn. Modell amerikanskt.
Men för att återgå till stackars Krylbojäntan som nu blivit dumpad av sin rike man som hittade en ny blivande fru i deras svenska barnflicka. Sådant händer... men det som får mig att undra är, Krylbo har i tidningen som jag nyss läst uttalat sig om att hon fortfarande är bitter och besviken på barnflickan som gått bakom hennes rygg.
Men hallå... hennes man då, han är förstås helt oskyldig ...
Och vad gjorde hon själv för dryga 20 år sedan...
Självklart kan hon vara felciterad. Eller så har hon levt för länge i sin inhägnade sagovärld.

Nästa svenska som jag läste om är drygt hälften så gammal (tror jag) och även i den artikeln har vi USA med på ett hörn.
Den unga kvinnan heter Maja och sjunger i bandet The Sounds. Ja ni vet de som hade en stor hit för några år sedan men nu hellre spelar utomlands eftersom vi i Sverige inte fattar deras storhet (bara en parantes som också härstammar från en artikel kring henne). Maja har nu lagt av med sitt knarkande. Den upplysningen, att hon knarkade och sedan nu slutat har vi fått från många olika media. Observera att jag inte försöker raljera på något sätt över någon som säger sig ha drogproblem. Det är allvarligt i så fall och ett beroende man hoppas personen ifråga kommer ur. Vilket Maja säger sig ha gjort och har i flera artiklar berättat om att hon var tvungen att ta in på ett behandlingshem i USA.
Och det är här jag höjer på ögonbrynen. När man läser det kan man lätt tro att vi inte har några "behandlingshem" i Sverige, eller att det är för långa köer. Men en snabb körning på google visar att det finns många i Sverige, bara i Helsingborg fanns 5-6 stycken utan köer. Ett hette visst Krubban.
Jag tror svaret är att hon helt enkelt ville leva upp till rockmyten, sex, drugs & rock n roll. Och då duger nog knappast Krubban.

Hur snygg är man i sjuksängen?

Inte speciellt.
Vattkopporna fortsätter att föröka sig till varje ny febrig morgon. Många gömmer sig i hårbotten vilket betyder att jag i alla fall slipper se eländet, men ett flertal har tyvärr intagit ansiktet. Och det känns extra tungt med tanke på att jag för en vecka sedan kostade på mig en dyr och lyxig ansiktsbehandling på ett Spa. Det kan man nu med facit i hand känna att det var lite feltajmat. Det är bara att hoppas att det inte blir några ärr eller andra rester när barnsjukdomen till slut lämnar mig.

Jag har i alla fall laddat med en ny bok att läsa när febern ger mig sig och orken är tillbaka. Paul Auster! En klar favorit som dessutom brukar inkludera en skrivande person i sin berättelser, vilket gör dem ännu mer intressanta.

Annars inte mycket att tillägga en dag som denna... förutom att jag har sorg efter att sista avsnittet av Six feet under har visats. Absolut en av de bästa serierna som gått på mycket länge. Jag kommer att sakna den underbara familjen Fisher och inblicken i deras synnerligen intressanta liv.

Eländet fortsätter...

I fredags skulle jag påbörja en härlig minisemester. Sällskapet var givet, aktivitet bestämd, ja t o m vädret hade jag sett till att fixa. Men vad händer då? Jo, i samma sekund som jag är färdig med en veckas intensivt arbete ute på resande fot börjar jag känna mig hängig. Jag har just lämnat mitt möte i Växjö och ska checka ut från hotellet då en ohanterlig trötthet anfaller, plus att jag blir yr. Envis som jag är försöker jag bota det med ett par koppar kaffe och sedan något sött. Min vän och jag tar oss igenom affärer. Jag oftast sittande på en stol i provhytten bakom skynket istället för att prova något plagg. Jag är helt enkelt ur funktion och säger till slut att vi måste åka hem. I bilen sätter jag på stolvärmaren och övrig värme för att stoppa frossan. Två timmar senare ligger jag till sängs i feber och har i samma stund börjat få de första utslagen som skulle visa sig vara Vattkoppor. Idag två dagar senare börjar min kropp se ut som ett slagfält. Hjälp, hur ska det här sluta... alla säger att får man Vattkoppor som vuxen är det värre och mer långdraget än hos barn.

Fredagens knäckande kostnadsförslag 2

Det värsta kostnadsförslaget idag fick jag redan direkt efter frukost när jag gick till tandläkaren. Igår bet jag nämligen av en tand när jag åt tårta i tjänsten. En tårta som innehöll ett knäcklager. Knäcken ryckte med en stor lagning och större delen av tanden. Nu återstår inte mycket på den platsen. Och om jag inte vill dra ut det som finns kvar får jag räkna med att lägga upp ca 9000 kr. För dessa pengar får jag förutom smärta och panik, också en rotfyllning, stift och krona. Så blir det nog också. Är varken redo eller tillräckligt sugen på att börja ett liv som en tandlös gumma.

Fredagens knäckande kostnadsförslag 1

Ett av dagens kostnadsförslag gällde min cykel som stått och förfallit i cykelförrådet så länge att portisen tröttnat och burit ner den långt i huset till en väl dold plats. Eftersom jag vet att börja cykla till jobbet kan vara en tillfällig nyck för mig, även om jag älskar att cykla, har jag ingen lust att köpa en värstingcykel för flerta tusen och som sedan troligen blir stulen. Därför ska jag pröva den här sommaren om jag verkligen tycker att det är kul att cykla. Och om jag törs... Igår krockade en cyklande kollega med en annan cyklist som med musik i öronen bara tittade rakt fram. Min kollega hamnade i en skogsdunge och hade armen i bandage idag. Den musikdiggande cyklisten klarade sig bättre. Och förrförra veckan blev en annan kollega snudd på påkörd i Götgatsbacken, men hon klarade sig medan cyklisten välte till lite lätt.
Verkar onekligen farligt att cykla. Och att vistas i närheten av cyklister.
Summa för en genomgång, nya däck/slangar, justeringar och diverse upphottningar som ett nytt svart rakt styre, 1500 kr!!

Lämna pistolen hemma

I Riga var dom noga med att upplysa mig om vad jag inte fick ta med in på posten.

Ynklig sushi

I all hast innan tåget skulle gå från Stockholms Central igår rusade jag in på Sala Thai för en sushitallrik. Det var de minsta sushibitarna (nigri) jag ätit, pyttesmå. Och jag som ibland har tyckt att sushirestaurangen Itamae vid Odenplan gör små (mycket goda) nigri, men i jämförelse med de på Centralen är de stora .
De största jag ätit dock var i Göteborg, i Linnéstan. Som dessutom var bland de godaste jag käkat.
Mums...

Första versionen färdig

Trodde aldrig att jag skulle ha disciplin att skriva färdigt ett bokmanus. Vilket jag faktiskt har gjort nu.
Första versionen kanske jag ska tillägga. Enligt mer etablerade ska man skriva om sitt manus flera gånger. Vissa skriver om det upp till 20 gånger. Så många gånger tänker i alla fall inte jag skriva om det. Är för otålig för det. Återkommer till ämnet när jag fått (refuseringarna tänkte jag skriva...) besked från förlagen under hösten.
Håll tummarna.

På fyrtiotvåtummaren de senaste dagarna

Kan inte påstå att det jag sett på tv och dvd de senaste dagarna har varit speciellt upplyftande. Även om det naturligtvis varit bra program.
I Six feet under som börjar lida mot sitt slut, begravdes Nate.
I Anna Pihl hamnade Annas kvinnliga kollega i fängelse.
Filmen Efter bröllopet, som jag aldrig hann se på bio, bjöd på hög dansk kvalitet och tragik.
I serien Workouts nya omgång, som ännu inte visats här, blev det känt att den sympatiska tränaren Doug var sjuk (och senare under inspelningen oerhört tragiskt gick bort).
Den enda som spred gjädje var den snygga lesbiska Jackie Warren i Workout som ger utstrålning och en vältränad kropp en ny innebörd.

Plötsligt så händer det

Ja precis som i reklamen. Plötsligt så händer det...
Man vinner när man skrapar de normalt sett vinstlösa trisslotterna. Som man annars bara tror att 25 kr eller 50 kr på sin höjd är det som är möjligt att vinna.
Ändå har vi alla någon gång fått det där hugget i magen när man förivrat sig och trott att man vunnit något med många nollor i. Innan man sansar sig och ser att det endast är två stycken av beloppet med många nollor.
Vad jag vann?
En liten mångnollare, 1000 kronor. Som dessutom var gav x 2.
Så nu tror jag faktiskt att det är fullt möjligt att vinna mer än så.

Sunkiga Plattan

Igår var jag ute och promenerade i det fina vädret. Fötterna hade kommit ner i vanlig storlek efter deras kontakt med Paris gator och såg ut att må bra. Nu var det dags att njuta av vackra Stockholm. Trodde jag.
När vi närmade oss Kulturhuset och den kända, eller snarare ökända plattan, tog vi en sväng in på Burger King som ligger där. Med bra placering vid fönsterbänken och på höga stolar kunde vi blicka ut mot ett myller av folk ute på plattan som verkade njuta av sol och shopping eller om det var av sitt turistande i den vackra huvudstaden.
Frid och fröjd så långt.
Tills ett par knarkare slog sig ner på den lilla uteserveringen. Höga och spattiga gruffade de med varandra, tömde sina fickor på bordet vilket blev fullt med sprutor, kräm, lappar och annat som inte gick att se. Under bordet utbytte deras händer prylar. Saker som såg ut som klockor och annat gods som inte verkade tillhöra dem. Bredvid slog sig ett annat mindre sällskap ner, som trots sin knagliga engelska inte verkade tillhöra gruppen turister, och som dessutom såg ut att känna pundarna vid bordet bredvid.
En anställd som plockade av borden såg allt men gjorde inget, vilket han möjligen hade goda grunder för.
Men var tusan är polisen?
Har de lämnat plattan i tron att allt är bra bara för att man ändrat i uppgångarna och rulltrapporna vid tunnelbanan?
Om jag vore en utländsk turist som högg in på en hamburgare med detta skådespel framför ögonen skulle min bild av Stockholm bli helt annorlunda än den som Sverige försöker förmedla.
Och jag som boende i Stockholm äcklas fortfarande av synen man möts av när man måste ta den vägen.
Kanske lika bra att spränga skiten ändå...

Nybliven frankofil

Tillbaka efter några fantastiska dagar i Paris.
Full av nya intryck, med ömma fötter och ett flitigt använt Mastercard.
Fyra dagar på ett billigt hotell och med lågprisflyg kostade mig endast 1500 kronor!
Ett klipp.
Vad upptäckte jag i Paris som jag inte noterat förut?
Jo, att arrogansen fortfarande lever och frodas. På caféer och i affärer till exempel.
Att engelskan fortfarande anses som något mindre nödvändigt.
Att deras tunnelbana fungerar fantastiskt bra, går ofta och är lätt att ta sig fram med.
Att poliserna är väl synliga vid tunnelbanan, gator och torg.
Att det inte är så skräpigt som i Stockholm. Inte bara att de troligen städar bättre, folk slänger inte skräpet på gatorna i samma utsträckning.
Att det var mindre hundbajs på gatorna.
Att det var dyrt, precis som i många andra Euro-länder.
Att gå 10 timmar i Paris inte ger lika ömma fötter som 2 timmars promenad hemma.

Att jag gärna vill åka tillbaka snart igen!

Punchig poesi

Missförstå mig rätt.
Om ni vill.
Men jag fattar inte storheten med Katarina Frosteson och Ann Jäderlund.
Varför får jag känslan av att de driver med oss läsare?

Trygghetens möblemang

Läste häromdagen Åsa Larssons krönika i Stockholm City om hur vi svenskar väljer att inreda våra hem snudd på identiska. De ska vara de rätta möblerna och färgerna i ett helst mycket avskalat hem. Där du och jag inte ger en minsta vink om vilka vi är.
Observationen är helt korrekt.
Och hur jäkla tragisk som helst.
Jag har själv funderat på hur och när det blev så här. Självklart vill jag högt och tydligt klargöra att mina egna Sjuanstolar köptes in för över 10 år sedan.... Ett Ellipsbord blev det aldrig, för det var för dyrt. Men visst tusan har jag en "kantig" soffa, Tubenlampa och funderar nu på var jag kan hitta kvadratiska svarta ramar att pryda mina ljusa väggar.
Undrar om det inte var mer variation på 70-talet med sjögrästapeter och lurviga heltäckningsmattor ändå... innan kaffefärgerna intog våra rum och de med en minimalistisk läggning inte hade kommit ut.
Nej, jag tror jag ska skynda mig och satsa på shabby chic stilen istället. Jag menar innan alla ni andra också får för er det...