Eländet fortsätter...

I fredags skulle jag påbörja en härlig minisemester. Sällskapet var givet, aktivitet bestämd, ja t o m vädret hade jag sett till att fixa. Men vad händer då? Jo, i samma sekund som jag är färdig med en veckas intensivt arbete ute på resande fot börjar jag känna mig hängig. Jag har just lämnat mitt möte i Växjö och ska checka ut från hotellet då en ohanterlig trötthet anfaller, plus att jag blir yr. Envis som jag är försöker jag bota det med ett par koppar kaffe och sedan något sött. Min vän och jag tar oss igenom affärer. Jag oftast sittande på en stol i provhytten bakom skynket istället för att prova något plagg. Jag är helt enkelt ur funktion och säger till slut att vi måste åka hem. I bilen sätter jag på stolvärmaren och övrig värme för att stoppa frossan. Två timmar senare ligger jag till sängs i feber och har i samma stund börjat få de första utslagen som skulle visa sig vara Vattkoppor. Idag två dagar senare börjar min kropp se ut som ett slagfält. Hjälp, hur ska det här sluta... alla säger att får man Vattkoppor som vuxen är det värre och mer långdraget än hos barn.