Jag läser inga deckare.
Därför har jag varken läst Camilla Läckberg eller någon annan av de andra svenska populära kvinnliga deckarförfattarna.
Däremot har jag nyss hört Läckberg sommarprata. En positiv överraskning. Hon verkade i allra högsta grad vara av kött och blod, precis som du och jag. Programmet inleddes med en darrig röst, och tacka sjutton för det. Vem skulle inte darra?
För mig som brottas med skrivandets ångest och delar säng med mörkret till och från, var det skönt att höra hennes berättelse. Tvivlet som alltid finns där. Och att man faktiskt måste försaka ett och annat, om man skriver samtidigt som man har ett heltidsjobb.
Möjligen blev det lite för detaljerat kring hennes böcker för oss som inte läst dem. Men att höra hennes väg till författarskapet var helt klart intressant.
Jag skulle också velat höra hur det gick till när hon lämnade det lilla förlaget som upptäckte henne och gick över till det stora.
Andra bloggar om:
Camilla Läckberg